stäng av musiken

och en gång är ingen gång och två gånger är tusen gånger för mycket och älskling tro mig. du var en miljon gånger för mycket och kanske för lite på samma gång?

för du irrar runt i min hjärna så fort låten spelas. sa jag älskling? förlåt, idiot menar jag såklart.

men om man gör det en gång tusen gånger om så räknas det kanske fortfarande som ingen gång? oh lets hope so.

dra åt helvete, tack.

ångest tvång och höstsesång, tre valda ord som faller sig så lätt. sommaren, jag tänker inte fråga vart du tog vägen för i sånna fall kan väl jag också dra åt helvete.


sommaren drog åt helvete, jag drog och helvete och just i natt när det snart är oktober har jag glömt alla anledningar till att inte älska dig. jag är nog dum i huvet kan jag tänka. och jag som sa att det är bäst vi glömmer allt, trodde du verkligen mig?


eller också börjar jag bara bli desperat på ett sätt som egentligen bara händer efter för mycket rödvin och för många kvällar i rad.


eller också börjar jag bara falla på ett sätt som egentligen bara jag kan falla när det är ångest, tvång och höstsesång.

så. bra. jag har levt mitt liv nu. det är verkligen så. jag är beredd att dö arton minus. hemmaboda som vi alltid sa är nu ett år minus två månader i från mig, så jag har verkligen ingenting att leva för.


jag skulle kunna leva för dig.


om jag inte hade varit så jävla korkad och spontan och hög på mig själv som jag var och sorterade bort er en för en.


nä tack. första bästa blick är tagen.


damm på tredje våningen

tjugosjunde tjugoåttonde tjugonionde trettionde första andra tredje fjärde femte sjätte sjunde åttonde nionde tionde elfte tolfte trettonde fjortonde femtonde sextonde.


dont keep begging me to leave pablo

ghost - billie the vision and the dancers

definitivt höstens låt, definitivt.

"you belong to me now pablo, no mather what they say.
so don't keep begging me to leave pablo, 'cause i'm here to stay"

nu ska jag göra något med min lediga dag.

sista gången solen sken

höst

snart ska jag städa min garderob för allting har blivit så groteskt seriöst i höstmörkret, höstmörker och höstmörker men det är ju trots allt september och ja, du hör ju kanske själv hur det låter. så allt som gäller är fruktsallad på heleneholmsskolgård. mest för att se sommarens sista smak i form av sol. och jag säger det igen och jag säger det varje jävla höst. "allting slutar här" för kom inte och försök intala mig att hösten innebär äventyr och nya kapitel. ärligt talat så gråter jag när jag tänker: "sista gången solen sken".

trots allt så börjar saker och ting komma till rätta nu och jag shoppar upp mina sorger som just nu finns i form av halvtaskigt väder.

och det är bara bara bara pure happieness när jag tänker på last shadow puppets på vega den sextonde oktober och är det någonting som är kirrat så är det väl det. jag och wille får det i för tidig födelsedags present, vilket är schniben.

förövrigt har jag blivit förrädare och faktiskt skaffat blogspot och jag mår nästan lite dåligt av att berätta det!

idag fikade jag med miriam, julia, elvis och wille på barista och det mesta var fint, hur kallt det än må ha varit. och tydligen ska det nu ha gått och blivit dags för skinnjacka. si så där känns det.

ska träffa dom finaste stinorna i min värld imorgon och låt mig göra reklam: dixigt.blogg.se, stinaskriver.blogg.se. och dom gör mig glada och den lyckligaste fridelien i hela världen. trots höstmörker som faktiskt inte har kommit riktigt än.

sista eftersolen, make me well.


RSS 2.0
Test