fridelie

men när det känns som att man vill gråta men gråten sitter kvar för att man inte har någonting att gråta över. eller också har man allt att gråta över och man har liksom inte tid. jag saknar tiden då det jag klagade över att jag behöver plugga, eller för att jag inte hade pengar, eller för att det inte var sommar. och nu är det sommar och dramatik, dramatik, dramatik dödar mig jävligt långsamt. och det är så mycket jag skulle kunna skriva om jag ska skriva allt, med riskt att fel person ser det här. för alla är så jävla insatta. dramatik.

och när det känns som att man bara vill skrika ut till alla precis hur det är. med risk för att alla kommer hata en framöver. eller älska en, för fan vad ärlig man är. när man vill berätta för halva världen allt som hänt, andra halvan ska aldrig få veta.

när det känns som att när det regnade idag var det bara pricken över i:et. gräddet på mosen. det ända jag är säker på i mitt liv är att jag har kulturhistoria prov i morgon. till och med det är en räddning. och då, vänner, är det dramatik på gång. dramatik. varför så insatta. jag vet inte ens själv någonting om mitt liv. ni vet nog mer. eller egentligen vet ni ingenting. ni ska aldrig få veta.

okej. så ska jag bara ta saken i egna händer en gång för alla, eller ska jag bara låta allt blåsa bort med vinden och ta saker precis som det kommer. hit me with your best shot. jag bryr mig inte ett dugg.

när det känns som att ingen kommer fatta det här inlägget. när jag vet att inte ens jag gör det. dramatik. å, jag vill berätta allt. jag berätta inget.