umbrella på en torsdag
40. det är allt. 40 dagar och jag orkar inte räkna ut hur många timmar det är. i 40 dagar nu framöver ska jag spendera ungefär en tredjedel i kanada och resten ska jag jobba som fan. 40 dagar framöver.
40 dagar och 3 djupa andetag. några kronor fattigare och många lyckopiller att förbruka. många saker att minnas/inte minnas framöver. inte sova. knappt äta. dricka för att det är jävligt nyttigt och en hel drös med bra umgänge. mycket nytt folk att träffa.
40 dagar och en nostalgitripp tillbaka. 40 dagar tills jag kommer hem igen. ok. jag menar inte att allt kommer bli exakt lika bra som förra året för att jag är jävligt beredd på att ingenting någonsin kommer kunna slå det.
men jag litar ändå på vårt emmaboda för jag är säker på att ingenting kan gå fel. för natten är ung och tar aldrig slut. musiken dör aldrig ut.
40 dagar och 3 djupa andetag. några kronor fattigare och många lyckopiller att förbruka. många saker att minnas/inte minnas framöver. inte sova. knappt äta. dricka för att det är jävligt nyttigt och en hel drös med bra umgänge. mycket nytt folk att träffa.
40 dagar och en nostalgitripp tillbaka. 40 dagar tills jag kommer hem igen. ok. jag menar inte att allt kommer bli exakt lika bra som förra året för att jag är jävligt beredd på att ingenting någonsin kommer kunna slå det.
men jag litar ändå på vårt emmaboda för jag är säker på att ingenting kan gå fel. för natten är ung och tar aldrig slut. musiken dör aldrig ut.
splitter
om åtta dagar åker jag och denna resan blir nog den bästa pausen på väldigt länge och den hade inte kunnat komma mer lägligt. det var nog faktiskt allt jag ville säga. snart kommer folk hit på en till av mina fabulous partys, och nu ska jag skriva en fin låt om hur splittrat mitt liv är. hej dubbelliv jag tycker du ska dö. du ska dö.
challa la
upp och ner, ner och upp. för så är det och så känns det och detta är verkligen ingenting jag borde skriva i en blogg dagen innan skolavslutningen, i morgon vid den här tiden är det frihet som väntar. tror man. det tror alla alltid innan det blir sommarlov. LOL säger jag, för jag ska jobba, okej okej jag ska inte klaga, först ska jag till kanada, så det är bombedi bombi dangi dang digi digi. jovisst, sommarlov nice. men jag har haft sommarlov i två veckor nu, eller förlåt, ett halvår.
för så har faktiskt det senaste halvåret varit. upp och ner ner och upp, skolan när jag hinner. för ett år sedan var mitt liv ingenting känns det som. vaaaaaaad fan. hejdå. palla shi. snart ska ebba bjuda mig på pizza, och hur tar man bort sitt konto på lunarstorm skulle jag väldigt gärna veta, tack på för hand. vad ska jag göra med mitt liv hejdå.
candy mountain charlie
det är nog ändå hem ljuva hem trots allt. fast nu, efter lite sex and the city, chips och en dusch så är jag mer än villig för en natt till. men vad fan, tiden går snabbt när man har roligt. jag orkar inte packa upp mina kläder.
jag gillar ändå att jag inte kommer vakna imorgon med genomsvettiga kläder i ett halvskitigt tält med ännu skitigare kläder, grattis siesta-festivalare - ni har nu sett mig genom mina skabbigaste dagar. jag var till och med skabbigare än på emmaboda, jag har ingenting att ha på mig i morgon.
men visst, jag kommer sakna också. sista dagen, kvällen, natten tar nog det flesta priser som finns och billie the vision and the dancers lyckas gång på gång vinna mitt hjärta. tills döden skiljer oss åt. och i morgon kommer jag sitta i skolan, men nu är det bara en och en halv vecka kvar sedan kommer jag ha gått ut första året på gymnasiet, jag kommer ha glömt vad skolan är för någonting och jag får göra precis vad jag vill. och det kan ni ju försöka slå.
nu sitter jag här, avklippt festivalarmband, det känns som att jag nyss var hemma, fast ändå har jag varit på siesta i tre år. så känns det. fast jag måste ändå säga att emmaboda fortfarande är bäst, det kommer alltid vara bäst.
